Det känns inte helt rätt att sitta och skriva ännu ett hundmysigt inlägg efter vad som inträffade i Paris igår natt, men det är ändå vad jag kommer att göra. Likvärdigt tragiska ting inträffar varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund. Världen må verka att stanna upp, men samtidigt så fortsätter livet på som vanligt för de flesta andra. Men det minsta en kan göra är att sprida kärlek, tolerans och förståelse. Att inte vara en del utav problemet. Att tillåta sig att påminnas om vad det är människor flyr ifrån.

 

Att ha en hund gör en onekligen lycklig, att ha två ger iaf mig dubbel lycka. Denna helgen så frågade jag om inte Junos husse ville vara Junofri/lös i helgen så han kunde hitta på något extra ohundigt. Han tolkade sms:et helt rätt, och förstod att jag gärna ville ha Juno hos mig denna helgen. Så nu har jag det. Kände nämligen att Igor tog så mycket av min tid nu onsdag-fredag då sambon var iväg, så nu tar vi igen det lite. Har lever till vovvarna i ugnen, en en ny påse med hundgodis och massvis med Igorfri tid att lägga på vovvarna. Idag har det hittills blivit hundpromenad med drag och fritt bus, mys och kloklippning. Lite lydnadsträning och trickträning är planerad, men nu ska jag vila upp mig lite medan sambon kör upp gammal hästskit till tomten som fortfarande frodas med grönsaker och blommor såhär i mitten i av november. Och kolla in solen! Trodde jag inte skulle få solsken under promenaden, men visst dök den upp den med. Täckjackan är ännu oanvänd, och likaså mössan: