Det tog fyra timmar innan Juno bestämde sig för att lämna soffan efter våra tidiga timmar utomhus i tisdags, men den paniken jag kände när hon reste sig upp... HON HALTADE!  Jag lät henne gå omkring lite, klämde på det benet hon haltade med för att se om jag fick någon reaktion. Tyckte hon reagerade lite när jag klämde på muskeln ovanför högra knäet, hon var inte svullen och jag förstod inte riktigt vad som kunde ha hänt. Såg ju ingenting innan hon lade sig i soffan. Haltandet gick rätt snart över i att det verkade som om att hon inte kunde sträcka ut benet ordentligt och gången var såklart inte alls bra pga det. Tjugo minuter hade gått, och då gjorde jag det enda rätta, jag skrev till Junos matte och berättade läget och hörde mig för om vad hon trodde att det kunde vara. Pratade också om när och om vi skulle ta henne till en veterinär (som skulle vara min granne här i byn i första hand), och kom överens om att vi skulle ha lite is i magen. Låta henne vila för att se om det inte blev bättre av sig självt.

 

Nu är det fredag och Juno har inte visat tecken på varken stelhet eller hälta i benet sedan i tisdags natt, då hon struttade på som vanligt under sista promenaden och skuttade upp i soffan. Jag har hållit henne från att busa, springa och klättra i möblerna så gott det gått, och idag bestämde jag mig för att hon kunde få rusa av sig med Tolstoj lite på tomten. Det har gått bra (ta i trä) och om hon är fortsatt bra i benet efter helgen hos husse så får hon vara hur fartfylld hon vill igen på måndag.

 

På tal om fartfyllt så har Juno lärt Igor massvis med rackartyg. Eller, det började med att Igor lärde henne att det är kul och praktiskt att klättra på soffan. Sedan så kom Juno på att det var lika kul och lätt att stå och hoppa från fönsterblecket, så nu har Igor tagit efter det. Deras relation överlag är så himla spännande att följa. Inatt så sov Juno tätt tätt tätt hos Igor hela natten, och detta trots att han gömmer hennes leksaker om dagarna, för att sedan "hjälpa" henne att hitta dem igen, vilket gör henne glad trots att det var han som gömde dem från första början. Tolstoj kollar mest på och suckar han, de är väl inte tillräckligt seriösa för hans smak, utan väntar på en möjlighet att få köra lite munfäktning med Juno när hon slutat att tramsa runt med den där tramsiga ungen.

 

Knäppte lite kort för att ha något att illustrera dagens inlägg med: