Käken i käken
Idag har jag fått träffa överläkare Knut (vilket var ett namn jag kände mig tvungen att skriva ut... Ha! Det rimmade), han var så himla mysig och snäll och konstaterade att min problematik tyvärr inte kunde placeras i något specifikt fack för tillfället, så han skrev en remiss till ännu en psykolog på deras mottagning.
Eftersom halva dagen gick åt till att åka buss in till stan, besöka öppenpsyk, julhandla lite, fika med Junos matte och att sedan ta första bästa bussen hem, så gjorde det dåliga samvetet att det blev en ordentlig skogstur med vovvarna. Det blev massa spring och bus, och eftersom hundarna är ena riktiga experter på att hitta kadaver, så blev det även ett sådant idag. En käke av något djur denna gången. Det var nämligen så att de hade fastnat lite bakom mig då de brottades så dant, när jag kom runt en krök och inte såg dem mer så ropade jag på dem. Juno kom ju som ett spjut, som vanligt, men Tolstoj hade fastnat. Jag sa till Juno "vart är Tolstoj" och Juno skuttade tillbaka för att sedan komma till mig med något i munnen och en paff bouvier lunkandes efter. Rätt uppenbart att Tolstoj hade hittat den och att Juno hade snott den. Men jag lät henne ha den, gav Tolstoj godis då och då istället medan Juno bar på det där äckliga käkbenet alla långa kilometer hemåt med några tuggpauser. Och Tolstoj var inte sen med att nosa efter flisorna som hon möjligtvis hade gnagt av.
Väl hemma så släppte hon dock käken frivilligt och tog ett par godisar istället. Så jag slapp hursomhelst ta i åbäket. Däremot så tog jag tag i att fixa lite snabbt med bilderna jag tog i skogen, hade dock alldeles för lång slutartid för att få mer än ett par schyssta rörliga bilder, men jag chansade lite där:







