Trädgårdshundar
Ni vet när man får ett meddelande på fb och en bara ser de första raderna innan en öppnar meddelandet? Det där kan ju göra en nervös för att öppna meddelandet, och så var fallet igår när jag läste "Hej! Vad har du gjort med Juno?"
Hundra tankar far i mitt huvud, har hon ätit något olämpligt och har varit dålig i magen hela helgen? Har hon ont någonstans, är hon ledsen? Jag slängde dock bort tankarna snabbt och öppnade meddelandet och fortsättningen löd: "Satan vad hennes baklår fettat på sig med muskler ". Något positivt alltså! Den lilla muskelhunden bygger ju synliga muskler så sablans lätt hon, jämfört med min lurv som är av en helt annan kroppstyp plus att det är massa päls i vägen också, förstås.
I helgen hade jag planerat att få lite städning gjord, men istället så spenderade jag dagarna med att vara helt zombifierad, kunde knappt hålla ögonen öppna och omgivningen snurrade. Men nu är jag på G igen. Att ha Juno här ger mig lite extra energi och lust, och idag har det hunnit bli en promenad och så lite trädgårdsarbete... Eller, det var kanske att ta i, jag har plockat massa persilja så att inte rådjuren hinner äta upp den innan vintern. Om nu denna vinter någonsin kommer. Igor ville dock inte vara med ute på tomten, men hundarna var med, och det kändes tryggt att ha dem lösa bådatvå. De har blivit duktiga på att avbryta springlekar när jag säger till och de var allmänt väldigt fina att ha med sig ut. Höll sig nära och var intresserade av vad jag gjorde. Juno hjälpte till att plockade kålrabbi också. Den var tydligen perfekt som både leksak och mumsbit
