Min sambo och jag har lite olika syn på hur en går en hundpromenad. Kanske inte så vitt skilda åsikter som vissa par med hund har, men ändå. Min sambo kör hundra procent på att det är hundens promenad. Hunden får t.ex nosa hur mycket och hur länge hen vill. Jag är inte den som släpar iväg hunden från en kissfläck i första taget eller håller hunden i kort koppel hela promenaden, men jag har helt enkelt inte tålamodet att stå i flera minuter på samma ställe. Men visst, jag har också mottot att det faktiskt är främst hundens promenad. Jag låter dem smådra om de är uppspelta eller bajsnödiga, jag låter dem lukta, och den enda gången jag inte vill ha dem flängandes är när vi går på bilvägen och det kommer en bil. Jag är med andra ord också rätt slapp och ställer inte så höga krav. Liksom, gå som ni vill, sålänge ni inte drar massor, går helt in i något spår eller går in i "vakt-mode" så har den hund som går med mig väldigt stora friheter.

 

Jag har dock oftast en plan med min promenad. En runda vi skall gå. En aktivitet vi skall göra. Idag var planen att vi bara skulle gå till "busängen". Jag är ofantligt trött och vovvarna är rätt nöjda med att bara få springa lösa ett tag där. Hämta lite boll och plaska i det äckliga "vattenhålet". Men när vi kommer till korsningen så går Juno direkt till höger istället för vänster mot "busängen". Där och då tog jag ett snabbt beslut, jag lämnade min plan och vi gick dit Juno ville gå; till höger in mot den delen av skogen och den stora sjön. Det är ju hundens promenad trots allt. Men Juno fick allt ta och kompromissa lite, för det blev inget bad i sjön för henne idag, utan vi gick i den stiglösa skogen istället i hopp om att kanske stöta på någon svamp. Men sådan tur hade vi inte, men kul hade vi ändå. Bra val Juno!