Både jag och hundarna är sååå trötta idag. Jag har varit ute och dragit i snön tre dagar i rad nu, plus att jag hade ett rätt uttömmande samtal hos min nya psykolog igår. En psykolog som inte kommer bli min beständiga, utan jag skickas ännu en gång vidare, men får iaf en remiss till sjukgymnast och en ordentlig sjukskrivning så att jag har större möjlighet att gå igenom behandling och återhämta mig. Med andra ord, så kommer Igor då kunna gå på förskolan fler timmar i veckan än vad han gör nu.

 

På tal om Igor så skulle han ha hämtats hem från sin farmor igår, men han har åkt på kräksjuka, så det får vänta till helgen. Vi saknar honom galet mycket, men han kan inte sitta sjuk i bilen så många timmar. Att han kommer att smitta ner oss när vi väl hämtar honom går dock inte att undvika, men det får det vara värt. Så länge inte alla är magsjuka samtidigt så får det väl vara så. Det är ju vinter trots allt.

 

Men tillbaka till draget, igår så åkte sparken fram. Jag misstänkte att det var för lite snö, men det hade ändå snöat på rätt bra under natten och jag har allt sett att andra med mindre snö har gett sig på detta med att dra med spark. Så iväg mot den braiga skogsvägen begav vi oss, och sparken gled rätt bra på väg dit. Jag fäste vovvarna i midjebältet istället för i sparken och så kickade jag igång när vi hade nått skogsvägen... Ja, vad skall jag säga? Vi kom kanske 100m (i full fart) innan sparken hakade i något i marken och jag flög som en vante och landade som tur var rakt på sidan på låret. Tolstoj och Juno stannade upp på en gång, och ingen större skada skedd, men det blev till att vända hem igen. Antar att pudersnön måste isa till sig lite innan jag vågar mig ut igen, men just idag har jag iaf ingen lust att ut och dra med vovvarna, och vovvarna är rätt sega dem med. Tolstoj ligger för tillfället i sängen på övervåningen efter lite bus på tomten. DÅ är han trött!

 

En bild på Juno från idag, och så en bild på mig och Tolstoj från i söndags bjuds på... Nu tillbaka till något mer hjärndött: