Det har toksnöat hela dagen fram tills för en timme sedan då det började lugna ner sig lite. Härligt, tycker vi, och jag har varit ute och lekt i snön med Tolstoj och Juno varvat med att mysa framför brasan till en fransk film.

 

Nu när det snöade mindre drog jag med mig kameran ut på tomten och tänkte få till någon busbild på dem, och ja, jag har dem ju lösa på tomten när så även jag är utomhus. Det går ju bra, och Juno verkar fatta vart tomtgränsen går och håller sig nära. Men när jag står och fotar Juno så vips, försvinner Tolstoj iväg. Jag vänder mig om och så står en kille nere vid dammen en bit upp på tomten med ett paket i famnen. FODRET jag beställde för 2veckor sedan hade kommit, och först att "hälsa" var Tolstoj.

 

Den paniken jag kände var inte nådig. Tolstoj är lite lurig med okända "inkräktare". Han är alltid relativt lugn utvärderar dem alltid först (och han är duktig på att utvärdera situationer) men det är ändå bäst om jag snabbt godkänner besökaren och nu hann han ju före medan jag nu stod och höll Juno om bröstet för att hon inte också skulle rusa fram (observera att jag även hade kameran runt halsen och ingen av hundarna hade halsband eller sele).

 

Tolstoj tvärnitar i snön bredvid killen, som stod helt blickstilla utan att ens titta på Tolstoj, Jag säger Tolstojs namn i lite brysk ton, och Tolstoj börjar då nosa på något på marken (success!). Jag tar då beslutet att gå ner och möta killen för att vara säker på att jag får med mig Tolstoj därifrån. vilket innebär att jag måste släppa misstänksamma Juno som jag bara höll över bröstet.

 

Juno är en sådan där hund som är osäker på nya människor. Hon skäller mer än något annat, och ignorerar en henne när hon gör detta så går det snabbt över i att hon vill mysa med personen istället. I.o.m. detta så morrskäller ju såklart hon på postkillen ett par gånger medan jag säger förlåt och säger att det var tur att du inte var hundrädd. Jag börjar sedan snabbt prata om maten i paketet medan Tolstoj har börjat visa intresse igen iom att Juno är så misstänksam. MEN den förvandlingen hos båda hundarna när jag nämner mat var helt fantastisk. De blev nyfikna och glada bådatvå, inte på killen, utan på paketet. Så jag fortsatte babbla om hundmaten och tog paketet ifrån honom, skrev på att jag hade fått paketet medan hundarna svansade omkring. Killen hade slutat vara orolig för hundarna och vågade sig till och med på att erbjuda mig att bära upp paketet till huset. Men jag tänkte inte utmana ödet nu när mina vakthundar var så skötsamma, utan det kånkade jag upp själv.

 

Jag kan inte sluta tänka på vilken tur vi hade att postkillen visste exakt hur han skulle bete sig. Jag är också glad att jag snabbt kom på att rikta uppmärksamheten till vad som var i paketet. Det blev med andra ord en helt perfekt upplevelse för båda hundarna. Här kom liksom en helt okänd kille som visste exakt hur han skulle bete sig kring hundar och hade ett stort paket med mat! Men ja, jag har lärt mig min läxa, även fastän det kanske händer 1ggn per år att någon okänd äntrar tomten, så skall jag ha lite bättre koll. Om jag inte helt hade glömt bort att paketet borde dyka upp vilken dag som helst under förmiddagen, så hade de inte fått vara lösa alls på tomten.

 

Vad var i paketet då? Jo, en hel drös med burkar av våtfodret som vi ger till Tolstoj nu, och så en 3kgs-påse med vegetariskt torrfoder utan spannmål. Jag hade hoppats på att det vegetariska fodret skulle vara gott nog att fungera som godis här hemma nämligen. Det är ju 100% säkert att Tolstoj tål det, plus att det är nyttigt och fettsnålt.. Och jag hade turen med mig, då både Tolstoj och Juno tyckte det var supergott. För de fick såklart en hel drös med sådana kulor då de följde med mig så fint in sen och lät den duktiga postkillen lämna tomten ifred. Med andra ord så hade jag dubbelt upp med tur idag.