Såhär ligger det till: Senast jag bloggade var i måndags. Då mådde jag bra. Oförskämt bra med tanke på att jag hade en smärre magsjuka under helgen. Så pass bra att jag fixade massa hemma och kallade Juno till mig. MEN under tisdagen kom det igen: ILLAMÅENDET. Jag började misstänka att jag gått och blivit gravid eller nåt, för inte kunde jag bli magsjuk igen? Men jo, det kunde jag. Och under torsdagen var det som värst. En dag då Igor lyckligtvis var på förskolan, men jag hade fortfarande två hundar hos mig som tyckte jag var världens tristaste. Visst låg de vid min sida mest hela tiden, och visst kan de ta det lugnt, men jag unnade dem lite bus i snön.

 

Det blev så himla fel det där. Jag hade samlat lite energi, slängt på mig varma täckande kläder och traskade iväg till tomtgränsen/skogen och tänkte att hundarna kunde få röja loss medan jag satt i en driva och försökte att inte läcka. Det hela slutade dock med att hundarna var ute och skuttade och grävde allt för länge i skaren och rev upp sina trampdynor. Sådan djävla fail! Om jag inte var helt tom i skallen där under torsdagen så hade jag ju lätt kunnat lista ut att detta skulle ske. Så nu hade jag alltså lyckats få Juno att råka ut för två olyckor inom loppet utav två dagar. Den första var att hon lyckades äta upp Dallans matlåda med kycklingben i i tisdags. Det löste ju sig med en burk sparris, och precis som det här med skaren så var det ju mest hennes eget fel. Men ändå.

 

Nu är det söndag. Fortfarande bara skare överallt, och fortfarande så har hundarna ömma tassar. Jag är ännu inte helt frisk heller, men jag är iaf rätt mobil och är på bättringsvägen. Men som ett avslut på denna skitvecka fylld av otur, så blev vattnet i kranen brunt när jag skulle tvätta händerna imorse. Japp, något stod fel till i pumphuset idag. Propp som hade gått eller förfrysning, men det har jag löst. För jag börjar få lite rutin på det här med att bo i hus på landet.

 

Inför nästa vecka så vill jag ha en frisk mage, jag vill att hundarna ska få friska tassar och jag vill ha ordentlig snö så hundarna har något mjukt att gå på. Eller dra på, snarare. De måste ju dra mera! Igor har inte ens blivit dragen i pulkan i år, och nu när Juno är så på så kan ju hon och Tolstoj dra både mig och Igor tillsammans. De skulle de fixa lätt som en plätt. Men tills dess så får jag nöja mig med att titta tillbaka på fjolårets barndragsbilder: