Här
Här – samlingsnamnet på en stats markstridskrafter, men också en positionsbenämning. I detta fallet så känner jag att det är lite bådeoch, för jag tror jag är mig själv just nu. Eller, snarare den jag är van att vara. En enmansarmé full med inspiration och lust till att göra saker. Lust till att skriva, fotografera, motionera och faktiskt ta tag i en del saker. Jag tror det är för att jag är helt fri från sertralinet nu. På vägen så fick jag erfara betydelsen av vad "brain zaps" var (och hur de kan få en att trilla ner för trappan), men nu är jag mitt vanliga sömnlösa jag igen. Mitt vanliga humörsvängiga jag igen. Mitt vanliga "har ont i huvudet varje dag-jag" igen. Men det känns så mycket roligare än att vara den där jag varit under mitt år då jag gick på sertralinet. Ångestnivån har ju liksom varit densamma under det närmsta året, om inte värre, och mina tänder blev minst sagt lidanade av hur spänd jag var. Men värst har nog varit att min hjärna har gått på lågvarv när det rör allt utan basic överlevnad. Och tänk om jag inte hade fått en höjning av dosen sertralin. Tänk om jag då aldrig hade fått erfara ett hypomaniskov? Sertralinet i sig kan ha triggat en latent bipoläritet... men å andra sidan så var det ju inte så att jag varit frisk i livet till att börja med heller.
Allt har blivit helt fel för mig på öppenpsyk det senaste året, men jag har nu äntligen fått en tid hos en neuropsykolog iaf, så nu börjar vi om från början och hoppas på att det skall gå bättre. Tiden är nu på fredag, och tills dess så skall jag spendera dagarna ensam med en grinig och seg Juno som är i höglöp, och så Tolstoj som verkligen gör allt för att inte göra henne upprörd på något sätt, vilket inte verkar var det lättaste alla gånger. Idag när vi var vår andra vända i skogen, så råkade Tolstoj stöta i hennes rumpa bakifrån med sitt huvud, och fick en sådan djävla utskällning då hon antagligen trodde att han var på hennes rumpa med sitt trötta flåsande nylle med flit. Man kan ju hålla med henne om det nu vore för att flåsade pga henne, men nu var det ju faktiskt varmt också nu under kvällen. Stackarn. Men annars så har det varit lugnt. Sålänge Tolstoj inte flåsar till sig så är det som vanligt, men utan lika mycket lek och stoj dem emellan.
Åh, en förklaring till att jag är ensam kanske skulle kunna få plats i detta ordbajseri med: Jo, Dallan har åkt ner till sin lillebror för några dagar. Han kommer tillbaka innan helgen, och tills dess så skall vi komma överrens om om Igor skall stanna en vecka till eller inte. Jag tycker inte. Men samtidigt så är det väl kanske lite behövligt att jag och Dallan får vara Igor-fria ett tag så vi slipper underhålla honom och fokusera mer på varandra och huset istället... nu när jag skrev ner det så lutar jag faktiskt också mer åt att han skall stanna en vecka till. Men vi får se. Saknar honom redan.
Lite fler bilder från idag:
